Dalarna är känt bland annat för sina många folkdräkter som används vid speciella tillfällen såväl inom hemslöjds- hembygds-, folkdans- och folkmusikrörelsen, som hos enskilda personer. Det är vanligt att dräkterna används för privata familjehögtider allt från examen, dop och bröllop till begravningar. Inom turism- och evenemangsverksamhet används dräkterna som en symbol för landskapet Dalarna. Idag finns i länet mer än 50 olika dräkter knutna till en bestämd ort eller bygd som sammanfaller med de gamla kyrksocknarna.
Dräkterna har olika bakgrund beroende på i vilken del av landskapet de återfinns. Det finns dräkter som har en lång historisk tradition och som längre tillbaka användes som daglig dräkt för livets alla tillfällen av folket i en bestämd socken. Dessa dräkter har lokal särprägel och kallas traditionella dräkter. De återfinns framförallt i Siljans-socknarna och Västerdalarna. De traditionella folkdräkterna har uppstått genom många och komplexa sammanhang, där de sociala och ekonomiska faktorerna är mest betydelsefulla. Dessa dräkter har alltid sitt ursprung i en modeföreteelse under medeltid, renässans, barock eller annan epok som kvarhållits av folket i en socken.
I Södra Dalarna har det inte funnits samma tradition eftersom bygderna har haft andra ekonomiska villkor och varit mer mottagliga för modenyheter. Utifrån sina förutsättningar har man där anpassat kläderna efter tidens rådande mode. De kläderna kallas för folkligt mode.
Det var när Sverige industrialiserades, vid sekelskiftet 1900, som de traditionella dräkterna började läggas bort till förmån för den tidens modeideal. Då vaknade istället ett intresse hos borgarklassen att använda dräkterna som högtidsdräkt vid speciella tillfällen; folkmusik och -dans, hembygdsfester, examen, födelsedagar, julafton, bröllop. Då förlorade de traditionella dräkterna ofta sina variationer och idag finns kanske bara en dräktvariant som representerar bygden.
Då uppstod också ett behov av dräkter specifika för socknarna i Södra Dalarna, därför började man under 1900-talets första år att komponera dräkter, ett arbete som har pågått med olika intensitet under nästan hela seklet. Utgångspunkten för en del av dessa dräkter var plagg som bevarats från sekelskiftet 1700–1800. Dessa har med all sannolikhet inte varit lokalt särpräglade, inte tillhört en traditionell folkdräkt, utan är en folklig tolkning av den tidens rådande mode. På andra orter har man komponerat dräkter enbart utifrån sinnebilden av de traditionella dräkterna.
Efterfrågan på dräkter har varierat under 1900-talet och 2000-talet. Framför allt på 1970-talet under ”gröna vågen”, blev det mycket populärt att bära folkdräkt. Då vaknade även ett intresse för ”dräktforskning” för att dokumentera gamla traditioner och dräktvarianter, vilka också började att användas i olika sammanhang. Kopiering av tyger och plaggens snitt hade stor betydelse vid tillverkning av dräktplaggen. Under de senaste åren har ett nytt intresset för våra folkdräkter vaknat.
Idag används olika begrepp för dräkterna; bygdedräkt, folkdräkt, sockendräkt, häradsdräkt, landskapsdräkt, kulldräkt, nationaldräkt är några. Bygdedräkt är det begrepp som har vunnit terräng som vetenskaplig term. Men i dagligt tal kan man höra alla begrepp användas och blandas.
Erik Thorell 2021